Hur jag letar bolag

Privat har jag vid flertalet tillfällen fått frågan: "Hur hittar du bolagen du köper?". Svaret är ju på massor av sätt....läser affärstidningar, läser bloggar - för att ibland bara gå in på första bolaget jag ser på min börsskärm och läsa på om det.

Sen har jag en sak jag gör varje vår - helt enkelt sorterar börslistorna efter högst direktavkastning och börjar läsa på om bolagen uppifrån och ner. Grundtanken här är att om bolaget har råd att betala hög utdelning så har de alltså lyckats generera bra med cash och borde alltså göra någonting bra. Bra direktavkastning ensamt genererar inte en köporder per automatik från min sida, bara att se på min portfölj där jag varken har banker eller telekom. Däremot så ger det en start att fundera på om utdelningen är uthållig och vilka möjligheter som finns att öka den ytterligare.

Så varför äger jag inte storbanker?

Jag äger inte storbankerna därför att jag som kund skyr storbankerna som pesten (om de inte kan ge en bättre deal på bolånen då...). Vill jag inte vara kund hos ett bolag varför skall jag äga det? Det finns ju i och för sig andra bolag där man inte vill vara kund men som man kanske vill äga, typ vapen och tobak. Men där handlar det om industrin vilket är skillnad från bankerna, där är det specifikt storbankerna jag har dåliga erfarenheter av - de mindre bankerna är enligt min erfarenhet fantastiskt mycket bättre - framförallt på kundservice och tillgång till information snabbt.

Ett exempel med storbankerna är kundservicen. Jag har vart kund hos Handelsbanken, SEB och Nordea (ingen erfarenhet av Swedbank) och tar vi kundservicen var den GENOMUSEL på SEB och Nordea, bättre hos Handelsbanken. Däremot så måste man vara så jäkla med på Handelsbanken, bolånerabatterna ändras titt som tätt utan att meddela kund så plötsligt har man en ränta som är högst på marknaden utan att ha blivit underrättad och så måste man ringa och stå i telefonköer i hundra år för att sen komma in och möta nån 20-åring som man ska förhandla med igen. Skitjobbigt!

Tar vi sen de "Finansiella Rådgivarna" som man måste prata med vars enda jobb är att sälja dyra fonder. Att kalla en säljare för "Rådgivare" är lurendrejeri på gränsen till brottsligt bedrägeri. Blev nästan skogstokig efter att en familjemedlem varit på banken och fått så kallad rådgivning. Familjemedlemmen var ju ung så hon skulle ta mycket risk genom aktivt förvaltad fonder (med höga avgifter men det nämnde "rådgivaren" inte). Jag tittade på fonderna och de flesta av dom hade slått index sista 1-3 åren, men INGEN av dom hade efter avgifter slagit index på en tidsperiod 3 år, 5 år eller 10 år.

För familjemedlemmen var detta alltså ett sparande som inte skulle användas på ~40 år och all statistik pekar på att höga avgifter är genomusel sparstrategi för långsiktigt sparande. Hur kan man kalla detta för finansiell rådgivning? Detta är SÄLJ inget annat.

En annan personlig erfarenhet var när jag skulle förhandla bolån. Hade kontakt med en av storbankerna och vi hade telefonmöte och mailkontakt. Sen dog det bara, blev stentyst. Jag lade om bolånen till en annan bank där jag fick en bra deal och sket i storbanken i fråga. Sex månader senare hörde personen jag haft kontakt med av sig, hon hade "glömt mig"! Att glömma en potentiell kund är fruktansvärt dåligt. Punkt.

Att jag inte har direkt ägande i telekombolagen är en annan historia. Vi tar det i ett senare inlägg.

M